Det är viktigt att bli ihågkommen

Jag vet inte varför, men kampen mot barncancer har blivit något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Varje gång jag ser Barncancerfonden reklam med den tomma fjärde stolen så brister mitt hjärta.

Jag läser inte så många bloggar ...men om jag gör det så brukar jag oftast hamna på bloggar som handlar om cancer. Oftast handlar det om små barn som drabbats av cancer och ibland händer det ofattbara - barnet, som bloggen handlar om, dör.

Jag vet inte varför jag envisas med att utsätta mig för denna plåga.
Jag läser andras historier och även om jag får ont i hjärtat och gråter floder, så är det faktiskt inte mitt barn vars sjukbäddsfoton jag ser. Är det hemskt av mig att läsa alla dessa bloggar när jag har ett barn som är friskt? Har jag rätt att ta del av deras fruktansvärda historier? Jag hoppas det.
Jag känner att många föräldrar som bloggar om sådana ämnen gör det för att bearbeta sin sorg, men också , i alla fall indirekt, för att dokumentera sitt barns liv. Att andra människor läser om ens barn gör att dennes minne delas av flera och det är något som känns viktigt.
För oss människor är det viktigt att bli ihågkommen eller hur? Att det finns människor som vet vem man är/var? Att man har gjort något avtryck i världen? Detta måste också vara viktigt för en förälder. Mitt barn fanns och var och är viktig.

Alla ni bloggande föräldrar till barn som har överlevt eller förlorat mot cancern... Jag beundrar att ni har orkat blogga och vet inte om jag hade orkat detsamma.

Eftersom jag inte har några som läser min blogg än är det kanske löjligt att lägga upp uppmaningar, men jag gör det i alla fall. Snälla stöd dessa föreningar/företag!

Alicemössan och brorsan

Barncancerfonden

Ung cancer shop - Fuck cancer

/Lina