Av med skygglapparna!

Hur kan man vara glad, när det finns så många som mår dåligt? Hur sätter man på sig skygglappar för världens olyckor och våndor? Hur går man igenom livet med ett leende när så många andra gråter sig till sömns? Måste man stänga av empatin och medkänslan? 

Borde vi inte alla engagera oss lite mer i vår omvärld och inte bara rycka på axlarna och tänka att "det är ändå inget jag kan göra åt saken". Jag tror inte att den enskilde kan göra allt och förändra världen i en handvändning, men om man iaf gör något...         

SÅ GÖR NÅGOT LITET DÅ! 

Om det så bara är att ge blod, registrera dig som organdonator, bli månadsgivare till Barncancerfonden eller prata några ord med en hemlös (som vill prata). Alltför många vill inte befatta sig med livets orättvisor, vilket jag på ett sätt kan förstå - det är lättare så... Men det innebär inte att det är rätt.

Jag tycker att vi som har relativt problemfria liv (bortse från I-landsproblem) har en moralisk skyldighet att ställa upp för våra medmänniskor. Om det hände dig något allvarligt, skulle du inte vilja ha stöd och resurser för att klara det då? 

SÅ... Av med skygglapparna!